Ann Jäderlund ble jeg oppmerksom på for et års tid siden, takket være andre bloggere. Da jeg reiste til Göteborg i fjor sommer var jeg innstilt på å skaffe meg i alle fall en av diktsamlingene hennes, og jeg endte opp med Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar, utgitt i 2009.
Samtidig forstod jeg at lyrikken er like marginalisert som her i landet; jeg var i alle fall i fire bokhandlere før jeg fant nevnte samling, og kunne ved selvsyn konstatere at lyrikksamlingene, i den grad de hadde noen, var av det mest bortgjemte. Rart lyrikken ikke selger, hva!?
Att förstöra alla former.
När kvällen skymmer kommer
de tilbake igen. Och söker
efter det. Förbi rad efter rad
på djupet. Och in i bredden
av det. Överallt strömmande.
Också i svackan. Och upp
allt vad som kunde
förmodas vara det.
Allt som rinner till. Och därför
sägar man. Att när
en människa dör lossnar
alla hennes händelser.
Lyrikens fysiska plats harminskat drastiskt i de bokhandlar jag brukar gå bara de senaste fem åren.
SvarSlettNär "Vad hjälper det..." kom ut så fanns den i alla fall på de flesta ställen. Och Jäderlunds samlade dikter finns utgivna i en pocketutgåva. Så för att vara poet är hon ändå rätt läst.
Min Jäderlund-favoritsamling är "Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet himlen är förgylld av solens sista strålar". Men de flesta av hennes är väldigt bra.
Det är just så som Petter säger- lyriken behandlas oerhört styvmoderligt - just den hyllan är mycket kort i de flesta bokhandlar (som jag besöker). Trist och tråkigt. Ann Jäderlund har jag inte läst så mycket av- den dikt du valde inspirerar till vidare upptäckter....
SvarSlettLyrikken er bortgjemt i bokhandelen.
SvarSlettDe kan få et lite bortgjemt hjørne; med unntak av lokal lyrikk som får komme frem i lyset. Bestselgere er det vi skal få øye på når vi kommer inn...