Flygt: Underdog

Denne romanen, som kom ut i 2001, har mange kvaliteter som gjør det høyst forståelig at boken fikk August-prisen (tilsvarer vel vår Bragepris?) for beste svenske skjønnlitterære bok samme året. Det er en varm og godt fortalt oppvekstskildring fra det svenske folkhemmet på 70-tallet - og litt inn på 80-tallet. Vi møter en enslig mor med to barn, og perspektivet ligger hos den yngste, sønnen Johan. Faren dukker opp litt ut i fortellingen, men forsvinner igjen; han svikter for andre gang.

Familien bor i Malmø, og jeg tror det er dette pussige sammenfallet som etterhvert fikk meg til å tenke på Knausgårds bøker (sistnevnte bor som kjent i nettopp Malmø). For her er flere likhetspunkter enn at faren er en sviker, det er også hos begge en hyllest til moren, samtidig som dette bringer en inn på at forskjellene tross alt er vel så store, her er det f.eks ikke bare et postulat at moren er viktig, her får vi i en rekke situasjoner se hvordan moren hele veien strever for å gi barna en best mulig oppvekst. Viktigere er det at holdningen er så annerledes; personer og miljø er framstilt med et empatisk blikk, dessuten er det en uttalt kontekst i langt større grad enn hos Knausgård, det svenske folkhemmet blir kommentert direkte og ikke bare indirekte.
..och tack vare den allmänna tandvårdsförsäkringen kommer omsorgen om våra tänder att följa oss  (...) för att alla vi ungar ska få samma smittande, bländvita solskensleende oavsett vilken stadsdel vi växer upp i...

Hovedpersonen Johan utvikler seg i noen kvantesprang og når forholdsvis tidlig en imponerende modenhet, men tydeligst uttalt fra nedskrivingens ståsted:
Vad det måste ha kostad (...) för en ensamstående morsa (...) det har jag kommit att tänka på nu efteråt då jag är så relativt vuxen som jag nånsin kommer att bli, vilket kanske kan definieras som att nå fram til den punkt i sitt liv då man inser att ens uppgift är att finnas till för sina föräldrar och inte längre deras att finnas till för en ...

Dette kan jo se ut som en historie om en personliggjort prektighet, men det er aldri det fordi Johan er framstilt dynamisk og sammensatt, han er bl.a etterhvert svært glad i fest og fyll.

Søsteren, Monika, er hele veien et skolelys og skal utdanne seg til lege, men også hennes prioriteringer endres etterhvert. Framstillingen er preget av en heldig blanding mellom avstand i tid og nærhet i det fortalte.

Jeg tilhører dem som mener vi burde kunne lese danske og svenske tekster i original, men om du kjære leser heller vil ha det på vårt eget språk,, mener jeg boken skal være oversatt. Dessuten har jeg lest et sted at en filmatisering er på vei  - spennende.